2008-10-24

Tredje Gospelchatten: Om HIV, ålder och 90-talet.

Och så kom dagen när vår bloggpappa Dexo vågade lämnade oss nykomlingar ensamma hemma över natten. Vad skulle vi göra? Bjuda in hela högstadiet på spritfest? Bjuda in hela DN:s kulturredaktion att skriva på LFM?
Möjligheterna var oändliga.
Det slutade dock med en ny fräsch bloggchatt.
Håll tillgodo, bitches!

Pojkfröken säger:
Äntligen är vi här igen!

Melkisedek säger:
Här är vi!

Berta säger:
Ja, där är ni ju.

Berta säger:
Let's rock!

Pojkfröken säger:
Yes! Okej. Såhär i dagarna kan vi bara inte låta bli att prata om hiv och SMI:s förslag att sänka straffsatserna för att ”medvetet” sprida hiv. Whatta you say? Av omröstningarna i dagspressen att döma verkar 96 % av pöbeln vara för fortsatta hårda fängelsestraff. Såklart.

Pojkfröken säger:
I sann pedofilhetsartradition. DE SKA STRAFFAS HÅRT, HELST DÖ!!!

Berta säger:
Alltså, i Holland var det nyligen en skandal där tre hivpuggor injicerade sitt blod med kanyl i andra människor på en sexfest... Vi misstänker att det är en sådan situation som de 96% som är för stränga straff i SvD:s omröstning ser framför sig...

Melkisedek säger:
Belgien, va? Från Belgien kommer allt ont. Pedofiler och EU.

Pojkfröken säger:
Släpp fängelsestraffen och puggorna kommer go bananas med hivsnusk, belgare and what not!

Berta säger:
Eller så är det så de känner sig när de ligger där på övervåningen på Statt och väntar på Don Giovanni. Vadå eget ansvar? Har man en lag så är det staten som ser till att man inte blir smittad...

Melkisedek säger:
Grejen är den här: eftersom Sverige är så litet så finns det bara plats för en enda fråga åt gången. Sverige är en monokultur. Det innebär att det som det för tillfället inte finns något fokus på, det existerar inte. Folk är nu helt ointresserade av hiv, och därför reagerar de med ryggmärgen mot lagändringen. De känner helt enkelt inte till aktuella fakta om hiv.

Pojkfröken säger:
Och har inte tid att bli smittade av det!

Berta säger:
Så är det därför Walter Heidkampf inte får nåt gehör för sina debattartiklar?

Pojkfröken säger:
Rubriker vi vill se: Hiv-Walter blir hånad av Blondinbella!

Melkisedek säger:
Alltså, ingen, ingen överhuvudtaget, är intresserad av hivdivor längre.

Melkisedek säger:
Hivgalor är ute. Cancergalor är inne. Malou sysslar inte längre med sekret.

Pojkfröken säger:
Visst. Ska det vara galor och band på jackan, ska det vara galor för rosa bandet på jackan och absolut ingen annan jävla färg på bandet.

Berta säger:
Men alltså, Walter är min idol.

Berta säger:
Han har alltså protesterat mot att han blivit utesluten från en kurs på MULLINGSTORP ordnad av någon vid namn TERESÉ STIGDOTTER. Alltså vi skulle protestera å det bestämdaste om vi tvingades VARA MED.

Pojkfröken säger:
Vi älskar också Walters egokränkning.

Berta säger:
Beat this liksom, alla som fått en osmickrande bild spridd på nätet. Det här är kränkning galore!

Pojkfröken säger:
Undrar om ens Ulla-/Blondinbella skulle bli accepterad på Walters kurs i "självförverkligande"?

Pojkfröken säger:
Särskilt gillar vi detta om kursen: "Ett inslag är att deltagarna ’släpper kontrollen’, bits, slår omkring sig och några blöder näsblod”. Och sedan pricken över i:et: "Han säger till media att han först blev arg och förbannad, sedan ledsen och kränkt." LÖVE när fölk använder sig av klyschor i orgieliknande anhopning!

Melkisedek säger:
Kränkt är som alla vet det nya svarta. Walter DARRAR av indignation, han kan inte sova på nätterna, det värker i en tand, han jämför Mullingstorps kursgård med Tredje Riket, och han känner sig MARGINALISERAD och MINDRE VÄRD. Walter, fatta: du ÄR mindre värd.

Pojkfröken säger:
Vi blir kränkta av namnet Mullingstorp. Men mest ledsna. Och arga. Och förbannade.

Berta säger:
Det handlar om människovärde!

Berta säger:
Men om vi för en stund blir allvarliga: Det känns som att sakfrågan tystats ner lite på QX. Varför ska deltagarna vara hivneg på kursen? Jo, för att de bits. Och då säger vi bara: Stay away, Walter...

Berta säger:
Fast det är klart, om vi själva gick och bar på en förkylning och blev nekade inträde... Ja, då tänker man på gaskamrarna förstås.

Melkisedek säger:
Vi vet att när man drar in Hitler i en debatt, då har argumenten tagit slut för länge sen och man har diskvalificerat sig själv.

Berta säger:
Exakt vår poäng, käre Melkis.

Berta säger:
Det roligaste är att Walter företräds av Handikappombudsmannen.

Melkisedek säger:
Fast i sak har han faktiskt rätt.

Pojkfröken säger:
Precis.

Berta säger:
Vi tycker inte man kan avgöra sakfrågan utifrån den information som delgetts oss.

Pojkfröken säger:
Men retoriken. Vi dör.

Melkisedek säger:
Vi dör.

Berta säger:
Du glömde att de biter varann.

Pojkfröken säger:
Typiska hitlerfasoner.

Pojkfröken säger:
Att bitas och blöda näsblod.

Melkisedek säger:
Alltså, Walter är en äkta hivdiva. Han personifierar offerrollen på ett närmast överjordiskt perfekt sätt. Utan hiv skulle han vara en total nolla. Ingen skulle publicera hans diktsamlingar, ingen skulle ta in hans artiklar.

Pojkfröken säger:
Skriver han DIKTER? Dem skulle vi vilja läsa, med tanke på hans debattstilistik.

Melkisedek säger:
Du vill INTE läsa hans dikter. Vi har gjort det.

Pojkfröken säger:
Handlar de om... hiv?

Melkisedek säger:
Uteslutande.

Berta säger:
Men nu tycker vi att vi antingen bjuder in Waltan till LFM eller lämnar honom i kränkgungan...

Melkisedek säger:
Alltså, vad har hänt under de senaste tio åren? Jo, hiv är inte längre en dödlig sjukdom. *Det* är viktigt. Trots detta har Sverige fortfarande en av världens absolut strängaste hivlagstiftningar, någonting man nu funderar att ändra på – och då protesterar folk.

Pojkfröken säger:
Precis, inget konstigt alls. Men fölket drar ju likhetstecken mellan hiv och död, bögar och knark.

Melkisedek säger:
Nyss var det absolut nödvändigt att skaffa sig en relation till hiv om man var kuksugare. Men nu? Hiv har inte den centralpositionen längre. Hiv finns knappt.

Pojkfröken säger:
Ja, det är intressant. Hur finns hiv i dagens puggors medvetande? Någon form av relation till hiv förekommer nog, men mer som en diskret nysning. Hivdivorna började skriva dikter och försvann till Mullingsgård någonstans på 90-talet. Känner ni någon hivnoja själva förresten?

Berta säger:
Hivnoja är inte ett tillstånd, det är en identitet. Och vi har vårdat den med ömhet under alla dessa år, ungefär som holländarna reglerar sina dammluckor.

Pojkfröken säger:
Fast vi kan inte säga att vi är särskilt nojiga när/innan/efter vi testar oss längre. På 90-talet däremot, jisses vilken crise de nerfs det var. Den tittar dock fram ibland nu med, när vi möter ngn bekant född typ -85 som åkt på det och vi ba oj! Och de personerna i sin tur tenderar att ha en mer distanserad relation till viruset, de har sin dosett och så var det inte mer med det.

Melkisedek säger:
Den lagstiftning vi har nu är inte klok. Den som har hiv kan åka in på tio år om han inte underrättar sexpartnern om att han är hivpositiv. Oavsett om partnern blir smittad eller inte. Och detta nu när risken att bli smittad av någon som käkar medicin är praktiskt taget helt obefintlig. I Danmark funkar det annorlunda. Man behöver inte uppge sin hivstatus om man inte blir tillfrågad. Av sin sexpartner, alltså.

Berta säger:
Ja, det var precis det där som ju inte kom fram i artikeln intill omröstningen i Svenskan.

Pojkfröken säger:
Kan det ha att göra med att hiv-positiva av idag är samhällets bottenskrap typ heroinpundare och oönskade somalier? Som Göran Hägglund inte vinner några röster av iallafall?

Melkisedek säger:
Vi förstår inte varför det inte är självklart att omedelbart ändra lagstiftningen. (Eller, det gör vi ju.) På 80-talet rådde total panik. Bastuklubbarna byttes bort mot partnerskapslagen.

Pojkfröken säger:
Politik the RFSL way.

Berta säger:
Alltså, hivlagen kommer förmodligen att ändras snart med tanke på homosexuellas, förlåt, hbt-personers ställning som helgon i dagens Sverige. Om gayorganisationerna (förlåt, organisationEN) bestämmer sig för att driva frågan så kommer lagen ändras. Så funkar det.

Melkisedek säger:
Men hur lång tid tog det inte att få tillbaka bastuklubbarna? Det motstånd som finns nu har med homosexuell promiskuitet att göra, inte med hiv. (Vi älskar homosexuell promiskuitet.)

Pojkfröken säger:
Att det inte finns darkrooms och bastuklubbar här är en skandal. Sverige är fan Europas frigida blindtarm. Mer darkrooms på Lino!

Melkisedek säger:
Mer neutronbomber på Lino.

Berta säger:
Men varför finns det inte fler saunor i Stockholm då? I våra vintage gay mags är det ju annonser för massor av Stockholmssaunor och i dag finns väl bara en?

Pojkfröken säger:
FLER? Den enda ynkliga som fanns har väl lagt ner? Är svenska puggor verkligen SÅ frigida? Bortsett den ökade nätraggningen som vi avhandlade i förra chatten.

Melkisedek säger:
Ja, svenska bögar ÄR frigida.

Berta säger:
Vi har väl fått en videoklubbstradition, vilket på sätt och vis är lite roligt eftersom det är så antilutherskt och icke-bekännande. (Tidigare sa man ju att det inte var någon som hade sex på videoklubbarna.)

Melkisedek säger:
Vi är ju mitt i en våg av nymoralism. Hur många videoklubbar finns det i Stockholm? Inte många, faktiskt. Och de som finns överlever genom att de har ett straight alibi. (As if.) Rena bastuklubbar sticker för mycket i ögonen. De är rakt-på-sak-sex-inrättningar för bögar och garderobierade radhuspappor.

Pojkfröken säger:
De är Patrik 1,5 allihop. Heteropuggor i mexitegelhus och kanske en golden retriever som heter Mysan någonstans i periferin.

Melkisedek säger:
Glöm inte att alla samhällsnormer i Sverige präglas av kvinnliga värderingar. Monogami är idealet, sex ska vara jämställt. Och SUNT. Kärlek och sex hör ihop. Det hela låter som någonting påhittat på Sopis. Men det enforceas av diverse kvinnoförbund.

Melkisedek säger:
Vi hatar kvinnor.

Berta säger:
Nej, det gör vi inte.

Melkisedek säger:
Jo. (Hallå, vi är en gammaltestamentlig prästkonung - klart vi hatar kvinnor. Trots att vi knullar med dem då och då.)

Pojkfröken säger:
Hahaha, LÖVE your attitude Melky! Vi hatar killar också.

Berta säger:
I slutändan är det inte mer komplicerat än att det är ett krig därute. Ett krig mellan kvinnor och män.

Melkisedek säger:
Precis som det mellan bögar och flator.

Pojkfröken säger:
Heteron och homon också. Inte minst.

Berta säger:
Sedan är det ju inte bara kvinnor som är kvinnor.

Pojkfröken säger:
Du har helt rätt, Berta. Precis som det finns galet många heterosexuella bögar därute.

Melkisedek säger:
Don't get us started on the internaliserat bögsjälvhat.

Pojkfröken säger:
Okej, okej. Men det här med fetisch och ålder då. Daddy och boy lovers hit och dit, we know all about that. Men när blir man för gammal för att ha en fetisch för äldre män egentligen? Och vice versa, hur ung kan man vara och gilla young boys? (Det här är självklart ett utslag för min egen 30-årskris.)

Melkisedek säger:
Åh, ålder. Ålder är jättekonstigt.

Berta säger:
Det kan gärna få vara enda inlägget på det här ämnet. Vi har inget att tillägga.

Melkisedek säger:
Alla blir björnar till slut. Även du, Berta.

Pojkfröken säger:
När exakt blir Berta björn egentligen?

Berta säger:
Vadå blir, har ni sett oss de senaste åren?

Melkisedek säger:
Nej, det har vi så klart inte. Men Berta är för oss alltid en yngling som gillar andra ynglingar utan underhudsfett. Så är det bara.

Berta säger:
Ja men att bli björn innebär väl inte att GILLA björn. Cause that will NEVER happen!

Melkisedek säger:
Nej, och det är intressant. Vad händer med en bear lover som fyller 50? Kan man ha en 70-årig daddy när man är 50?

Berta säger:
Alltså det är väl klart att det går. Vi tror de flesta har upplevt samma sak där: Att ens åldersmässiga smak ökar i samma takt som ens egen ålder. Om du gillar bakelser så är bakelserna 17 när du är 23 och 24 när du är 30. På samma sätt kommer de vara 54 när du är 60. Eller var vi för teoretiska nu? Ja, det var vi, men ni förstår poängen. Vi har ju träffat panchisar som säger sig gilla twinks och tänder på OSS, vi menar kom igen!

Pojkfröken säger:
Men Berta blir väl ändå inte 65 på ett tag?

Berta säger:
Man frågar inte en dam om åldern.

Melkisedek säger:
Men vi undrar om det är sant det där med att åldersgränsen flyttas i takt med att man själv blir äldre. Vi tror faktiskt inte det.

Berta säger:
Ja men LITE, det håller du väl ändå med om? Hur skulle du annars kunna gå i säng med en jämnårig? Vi skulle ju aldrig gå i säng med en 80-åring (som Monsieur Laroche sa i Ärliga Blå Ögon: Det finns gränser) men när vi SJÄLVA är 80 så kommer man ju inte tänka så...

Melkisedek säger:
Jo, kanske lite. Men definitivt inte i linjär proportion. Varför vill man ha en daddy? För att bli omhändertagen och slippa växa upp? Det blir lite märkligt när man är 55 respektive 65. Det är ju ingen skillnad alls.

Pojkfröken säger:
Men till vilken gräns flyttas den där synen på bakelserna? Finns det twinks på 60+? Ja, kanske. För Sverker Åström.

Melkisedek säger:
Ja, vad kommer vi att ha sex med när vi är 80?

Berta säger:
På ett lite mer utvidgat fetischtema: Vi tror det går en gräns mellan människor som har förmågan att gå igång på fetischer och oss som är mer fokuserade på att det ska "funka", att det ska vara rätt "kemi", att han talar "kärlekens språk", hrm, ja och så vidare, ni fattar.

Pojkfröken säger:
Ja, men "personkemi" osv har ju inte så mycket med sex att göra. Där har ju ALLT med fetisch att göra. Om fetischen så är magrutor, skägg, smisk eller kiss.

Berta säger:
Om det räckte för oss med en röd stilettklack eller en lädergördel eller, för att ta ett mer realistiskt exempel, ett par adidasshorts eller några jävla skejtarsneakers, så vore vi mycket lyckliga.

Berta säger:
Men sorry. Vi älskar skejtare men hatar folk som klär ut sig till skejtare. Då föredrar vi en vanlig bibliotekarie som kan tala kärlekens språk med oss.

Pojkfröken säger:
"Kärlekens språk" *dör*

Pojkfröken säger:
Hur talar du kärlekens språk Berta?

Berta säger:
You dont wanna know.

Melkisedek säger:
Det internationella språket. Kärlekens esperanto.

Berta säger:
Eller som straighta brukar säga: Sådant som kan sätta krydda på sexlivet.

Melkisedek säger:
*vomerar*

Pojkfröken säger:
Men apropå något annat. Tydligen ska 90-talet vara tillbaka, även om det verkligen inte hittat hem till mig ännu. Vi menar finns det ett tråkigare och mer heterosexuellt årtionde än 90-talet? Fullt med blyga indiebrudar och bräkiga Henrik Schyfferts. Har ni sett Vänner nyligen? Vi DÖR. ”Oh, Chandler beter sig så gay, gud så galet.” Och när vi ändå talar om 90-talet: Ironin. Vem tycker ironi är kul idag? Och varför?

Berta säger:
Ja, alla var gay i sitcoms på 90-talet. Och i alla andra humorprogram. Vi såg Lorry nyligen, och bättre spegel av attityden i folkhemmet finns väl inte. Det slog oss hur otroligt jävla mycket bögskämt det var, och alla likadana: Gjorda på det där oangripbara ironiska 90-talssättet där alla skrattar när *vad fan heter den där medelmåttan i Lorry?* spelar fjolla. Det räckte liksom. Det roliga låg enbart i att det var ett tabuiserat ämne, medan 90-talarna själva tyckte att de var åh så öppensinnade.

Berta säger:
Kanske ser man det tydligast om man byter ut bögen mot en neger. Kommer ni ihåg Carl-Einar Häckners noggersketch. Vi såg den också på nytt häromdagen och bara: Fy fan vad dåligt! Och det där skrattade alla vita svenskar så jävla mycket åt. Och alltid på det där öppensinnade viset: Ja men vi skrattar ju bara för att det är oss så otroligt främmande att dra ett negerskämt!

Berta säger:
Och så lade de väl till något om att de hade en massa svarta vänner.

Berta säger:
Vår poäng är: Det där var ett jävla hyckleri. De hade lika gärna kunnat spara in på Häckner och låtit Stina Dabrowski dra en negervits.

Melkisedek säger:
Men hur homosexuellt är det nu för tiden då? Eller queert, ska vi väl säga. Är det särskilt annorlunda?

Pojkfröken säger:
Vi tycker det är stor skillnad. Tänk bara på 90-talets musik: indie, grunge och techno. Det enda någorlunda gay var den förhatliga eurodiscon. Och vi tänker här att musiken regredierade från det gay 80-talet.

Melkisedek säger:
Men det var väl 70-talet som var gay? Bowie och sminkpop.

Pojkfröken säger:
70-talet var också gay.

Pojkfröken säger:
I princip alla decennier förutom kanske 40-50-talen och 90-talet

Berta säger:
70- och 80-talen var gay på bögarnas eget sätt. Det var först på 90-talet som gay slutade vara något spännande och intressant, och i stället bara blev ... framgångsrikt. Och därmed legitimt att driva med.

Melkisedek säger:
Ironi är intressant. Dels knyter den an till 90-talet när alla skulle vara ironiska hela tiden - ungefär som en utväxt på sedvänjan med akademiska negationer. Och dels är ironi bögigt. Det där ständiga småbitchandet...

Pojkfröken säger:
"En utväxt på sedvänjan med akademiska negationer." Precis. Ironin var en cancersvulst på 90-talet, för att parafrasera pastor Green.

Melkisedek säger:
Vi älskar Åke Green.

Melkisedek säger:
Alltså ironin på 90-talet passade ju väldigt bra in i sammanhanget eftersom ironi aldrig bidrar med något, den åker bara snålskjuts på andras yta. Och 90-talet var extremt ytligt. Vi har svårt för campt bitchande av precis samma anledning. Och för gaykultur.

Berta säger:
Nej, det där har med dina egna identitetsproblem att göra, Melki.

Melkisedek säger:
VILKA IDENTITETSPROBLEM? Aha, javisst ja, vi är ju the token bisexual.

2 kommentarer:

Anonym sa...

90-talet var väl säkert ytligt, men hur ytligt är det inte nu på oo-talet då?

David sa...

Fran DN-artikeln:
- Jag tycker att det kan vara befogat att se över straffsatserna, säger verksamhetschefen Jukka Aminoff.
TYCKER?
JAG?
Och vilken linje har Noaks ark?
Att inte ta stallning ar fan mer ute and hivdivor.